Efter några snabba steg genom stadskärnan slog det honom: Tokyo var… något annat. Ett stimmigt hav av människor, bilar, gator, skyskrapor och främmande ord. Överväldigad öppnade han den knarrande dörren till den lilla målarbutiken och klev in. Stadens brus försvann. Och på väggen full med verktyg såg han något han inte riktigt kunde sluta titta på — den där rosa penseln. För vissa en helt vanlig målarpensel i plast, för honom något vackert och egensinnigt. Han plockade upp den, gick fram till kvinnan i kassan och frågade: English?   Tokyo Brush är en hyllning till den slumrande skönheten i alldagliga ting, och en påminnelse att allt som behövs för att se den är att öppna ögonen.